Den senaste tiden har jag mer och mer känt hur less jag är på att vara gravid och måste tänka på allt gör jag och stoppar i mig… Men av någon anledning så känns det som att det absolut inte är okej att vara less och önska något annat just nu. Jag vet inte om det är så eller om det bara är jag som fått för mig det. Det är klart att jag är glad över den förändring som kommer ske i mitt liv i januari och jag hade inte velat något annat för den delen heller. Men nu är jag bara så less på att ha ont överallt, på att inte kunna trycka i mig en hel brieost helt själv, inte kunna känna friheten att gå en promenad om jag skulle vilja utan att bli liggandes resten av dagen, att inte kunna ha en utekväll med tjejkompisarna och bara släppa loss utan en tanke på morgondagen,att känna mig orolig för att någonting ska vara eller bli fel med livet som växer i min mage, att det känns som att jag sprungit ett maraton så fort jag går upp för en trapp, att känna mig fet och klumpig, att inte kunna sova på mage eller få sova en hel natt utan att vakna och vara kissnödig flera gånger per natt… Ja, det finns mycket som jag känner mig less på stundvis.
Innan idag har jag mer än gärna visat upp magen och stolt svarat på alla frågor om när det är dags, hur det känns, hur jag mår och mått hittills, vad vi pratat om för namn och så vidare… Men idag så kände jag bara hur jäkla irriterad och less jag blev på varenda en som ställde samma frågor. Jag förstår ju att det är det man tänker på när man träffar en bekant som är gravid, för jag är ju precis likadan, men idag blev det bara för mycket. Jag vet inte om det var mitt dåliga humör och låga blodsocker som bidrog till det kanske, men där och då ville jag inte vara den gravida längre…
Jag vet att det här förmodligen bara är en fas och att det kommer gå över och kännas bättre så småningom, så jag försöker ändå hålla humöret uppe och glädjas över det lilla livet där inne… När januari väl är här och lillen tittat ut så kommer jag nog titta tillbaka med ett leende och tänka att det var värt varje minut, men än är vi inte där…
Denna charmör nedan kan det där med att njuta av livet i alla fall ♥
Klokt talat av tjejerna ovan 😉 Det vore jättekonstigt om du bara svävade omkring på rosa moln när hela kroppen går igenom den helomvandling som sker i graviditeten. Vi som ser dig tycker att du är vacker, men jag vet att man känner sig jätteklumpig och som en läckande tidsbomb…..
Jag vet också att du snart kommer att få en väldigt fin belöning för dina besvär – en belöning väl värt allt det jobbiga, eftersom du lätt kan tänka dej en till ängel sen….!
Så håll ut min älskade unge. Snart har du en gåva i famnen som inte går att jämföra med 1000 brieostar eller utekvällar. Och dom finns ju dessutom kvar sen 😀
Stora kramen <3
Om man aldrig känner sig less, kan man aldrig känna sig riktigt glad. Tillåt dig själv att vara less! Du kommer ha flera stunder även när han kommer också. Det vore omänskligt om du bara kände lycka hela tiden. Precis som med alla bra saker i våra liv, kan dom inte enbart kännas bra hela tiden. Det menar inte att man inte älskar personen eller jobbet eller vad det nu än kan vara mindre. Det gör bara att man uppskattar det som mycket ner! Det gör dig inte till en dålig mamma, utan till en perfekt mamma!
Så fort bebis är född och du har återhämtat dig ska vi dra en sjuhelvetes brudkväll med massvis med brie, vin och utgång!
Hej min fina vän (med eller utan gravidmage) jag vill bara säga att du är så fin!! Och gör det så bra och att allt kommer bli bra!
Glöm inte bort dig själv på vägen bara:)
Jag längtar så mycket tills du kommer hit!<3