Och jag som sett ljuset på tunneln den sista veckan och inte alls haft särskilt mycket besvär av klådan fick bita mig själv i arslet igår natt… Jag låg vaken och bara kände hur det kröp i fötterna och händerna och jag kan lova er att det var riktigt jobbigt att försöka hålla mig från att klia! Hela dagen igår var en enda stor pina och likaså i natt och idag. Fy vad less jag är! Jag måste sova med fönstret öppet för att inte klådan ska bli ännu värre och jag svettas ändå som en riktig klimateriekärring… Stackars Timo som får ligga och frysa under täcket.
Nu är bebis och magen så stor att jag knappt kan böja med ner och orken ligger på noll, blir andfådd av att bara vända mig i sängen… Nä, nu får du mer än gärna titta ut bebis så jag får tillbaka min kropp och kan börja leva ett normalt liv igen. Jag blir så frustrerad över att inte ens orka resa mig upp ur soffan eller att inte kunna dammsuga lägenheten utan att ligga död efteråt. Jisses vilken tur att det faktiskt inte är så himla länge kvar nu =)
Idag är det en vecka kvar tills vi ska tillbaka på smvc för att diskutera igångsättningen, riktigt spännande! Jag börjar dock få lite kalla fötter och vill mer och mer att det ska sätta igång av sig själv. Men det faktum att det faktiskt kan vara fem veckor kvar med den här klådan och smärtan i övre delen av magen ger mig ångest, hur fan ska jag orka med det? Som det känns nu så blir det inga fler barn efter det här… Men tur är väl att vi verkar ha ett ganska dåligt minne när det gäller smärta och graviditeten, eller hur? Haha
Nu ska jag ge mig på att gå ner i förrådet och hämta en kartong så den här förbannade julen kan packas ned och sen kanske öven ge mig på ett träningspass med dammsugarn……… Blö!
