Vi har som sagt haft Mios faster och farmor på besök så har inte alls känt för att sitta framför datorn. Men jag skjutsade henne till tåget tidigt i morse så nu är det tyst och tråkigt här hemma igen. Det märks vilken skillnad det är på en bebis på fem veckor och en på elva månader, men jag kan inte säga att det skrämmer mig utan mer att jag längtar tills Mio är äldre och sitter och leker på golvet.
Jag var ju faktiskt väldigt nervös för att träffa Mio och leva med honom. Jag har aldrig haft någon kontakt med mindre bebisar mer än snabba besök hos bekanta som fått en liten, men aldrig mer än så. Jag hade aldrig bytt en blöja eller knappt hållit i en bebis. Så jag var väldigt nervös för hur jag skulle klara av det hela och var rädd för att jag skulle få panikångest över hur lite jag kunde. Men jag måste säga det att jag har överraskat mig själv så många gånger. Det är klart att första blöjbytet var lite pirrigt men det gick väldigt fort att få kläm på hur den skulle sitta osv. Resten som hör till, som hur man håller i en liten bebis och hur man vet vad som är fel när han grinar – det kommer mer och mer hela tiden. Jag har börjat få kläm på att höra skillnaden på hans skrik och gråt, om det är mat, blöja eller magen. Allt annat som jag var nervös för känns verkligen som småsaker nu och jag har lärt mig att det inte är hela världen att fråga efter råd.
Jag har lite för höga krav på mig själv ibland tror jag, allt från hemmet till att vara mamma. Jag vill att det ska vara rent och fint här hemma hela tiden och får panik av att lämna kvällens snacks på bordet eller sängen obäddad… Jag har insett att jag faktiskt måste släppa lite på garden och låta saker vara ibland, för hur mycket jag än vill så kan jag inte göra allting och det är faktiskt inte hela världen om det står några tallrikar på diskbänken som inte är diskade. Jag har börjat värdera de extra minuterna jag kan ägna åt Mio extremt mycket högre och försöker att inte tänka på allt annat just då, för det kommer en tid för allt!
Jag och mamma ska åka iväg till stan en sväng nu hade vi tänkt och så får Timo spendera lite tid med Mio ensam och det tror jag att han värderar väldigt högt! Jag är alltid hemma annars och jag själv har märkt att det inte alls blir samma kvalitetstid om vi är två hemma som när jag har honom helt själv när Timo jobbar.
Det slår mig ofta att vi faktiskt är föräldrar nu och varje gång blir jag lika förvånad och känner ett enormt pirr i magen… Hur häftigt och underbart är det inte? Vår finaste son och vår lilla familj. ♥
Du gör helt rätt prioritering om du låter disken stå ett par timmar och spenderar värdefull tid med Mio istället. Du kommer nämligen inte att få den tillbaka – det är här och nu som gäller. Och beträffande hans oroliga ”gnäll” som kommit på slutet så kan det ju faktiskt bara vara så att han blir mer och mer medveten om världen runtom kring. Och med det även det han får/inte får i sig…. Jag tycker du gör absolut rätt i att ta ut honom en sväng i vagnen – frisk luft kan göra underverk. Hörs sen, stor kram till världens finaste mamma <3