Vi bestämde oss sent i onsdags att det nog var bäst för mig och bebis att vara hemma så att vi kan vila massor. Det tog emot väldigt hårt då både jag och T verkligen ville åka iväg… Men ibland måste man försöka tänka ett steg längre och nu är det ju inte bara mig det gäller, utan även det lilla livet som växer i min mage.
Vi vill ju självklart att han ska stanna kvar där inne i minst två månader till så att han får bakas färdigt, så att det inte blir massa komplikationer för honom när han kommer ut till den riktiga världen. Mamma och pappas lilla hjärta <3
Så igår spenderades hela dagen och kvällen i soffan, i lugn och ro! Jag hade fortfarande ont i magen men det var lite bättre än i onsdags. Inatt vaknade jag däremot med en sån smärta i magen att jag tänkte nu jäklar är det dags, nu ska han ut… Tur som en tokig att det gick över och nu känns det okej! Varje gång jag står upp eller går så känner jag ett enormt tryck neråt och som att blygbenet ska gå av… Men det beror nog på att bebis ligger så långt ner med sitt lilla huvud.
Denna fredag kommer nog också spenderas i soffan, möjligtvis att jag går över till mamma och tar ett långt och skönt bad… Känns som att jag och magen är värda det 😉